I could swear that I don't care, but you know I'm too full of shit to think this through. I've read the book, I prayed to god. But cursed too much to be considered true. I'm just like me..
När jag satt på bussen såg jag en liten kanin, den sprang.
Det såg ut som den sprang för sitt liv. Då kom jag att tänka på..
Tänk att vara så liten och behöva vara rädd för så mycket saker hela tiden...
Sen tänkte jag "Undra varför så många har börjat läsa min blogg? vad är det som är kul med den?"
haha jamenar.. halloj... wake up, livet är mer än en fest fattar ni väl? eller.......? he he.
Nej men sen kom jag att tänka på... förlåt deppet men måste:
Tänkte på hur deppig jag är egentligen.. Dumpad och livrädd (Precis som lilla kaninen)
Jag är rädd för att smsa först. För att jag är liiiiivrädd för att inte få ett svar tillbaka.
Jag är rädd för att en person ska säga "jag hör av mig sen" och sen får man stå där dum och vänta på samtalet.
Jag blir bara rädd att tappa någon när den inte vill följa med mig hem (men javet samtidigt att anledningen är för att jag bor på landet.)
Varför ska man ens behöva vara rädd för sånt?
Jag vill bara inte bli lämnad ensam, de e de..
JAPP NU HAR MAN VARIT DJUP OCKSÅ OMG! he he he, ja gillar närhet. wooop!
(Film nu!)
